om göingemål och lussekatter...

Det är fortfarande fint med snö. För julkänslan. Och även om den inte ligger kvar till jul så gör den mig mer inspirerad än stressad i julpyssleriet. Så idag har jag hunnit med att städa, baka lussekatter och hängt upp julgardiner. Jag har även hunnit slänga sopor och sedan fiska upp dem igen eftersom snön låg tjock på tunnlocket så jag la dem fel...*s*...



... Men mina planer att köra till Ikea för lite julshopping la jag ner då jag drog upp rullgardinen i morse och fick syn på bilen.


Kanske är det för att fokus ligger på julförberedelser eller är det bara rätt stilla för tillfället. Det lunkar på. Händer inget speciellt.

Så dagens händelse är inte speciellt underbar och fantastisk. Snarare något som jag gärna inte gör alls faktiskt...*s*... i alla fall..

...I vår lilla by finns en diversehandel. Av den gamla sorten där man kan hitta reservdelar till saker ingen längre minns någonsin funnits. Där finns sportartiklar, fiskegrejer, hushållsprylar, byggmaterial osv. Den är vida känd...eller var det iallafall en gång i tiden. Men det är något med den affären som gör att man, var gång man går in där, får en känsla av att ha hamnat i en "Stefan & Christer-buskis". En obehaglig skrockande jargong med insinuerande undertoner. Allt sagt med en bred göinsk dialekt, inte alltid lätt att förstå. Det väcker ett märkligt obehag hos mig att gå dit. Och jag förstår att det handlar om min tolkning och att jag inte riktigt fixar att anpassa mig till det. Men, eftersom de nu har blivit ombud och utlämningsställe för DHL och jag ville ha mitt paket så fick jag väl gå dit...även om jag först försökte muta sonen...*s*

Med mössan nerdragen så att den täckte större delen av ansiktet klev jag in, nickade kort och sa så avmätt jag kunde för att inte uppmuntra till något extrasnack, men utan att för den sakens skull vara otrevlig:
” Hej, har du något paket till mig?”

Svaret var oväntat sansat:
”Jau, da ha ja kanse. Oum jau kaålla i apparatten sau se vi”

Eftersom tidigare försök att konversera inte blivit så bra avstod jag från att småprata och informera om att jag lyckats slarva bort numret på paketet och stod bara där och log lite förstrött.

”Jöhup, da va dä.” Han läste mitt namn, ”tank ött jau kunge veda dä, hähä”.

Han gick iväg och hämtade mitt paket. Jag fick det och sa ett snabbt: ”Tack” och smet sedan snabbt ut igen.
Hm..."Det var ju inte så farligt...", tänkte jag sedan...egentligen är det lite charmigt att bo i ett litet samhälle där man kan gå in och säga "Har du ett paket till mig", och utan ytterligare information så vet de om de har det. Det är ju faktiskt en sorts gemenskap i det. Även om vi inte alltid förstår varandra.

Med mitt paket i handen gick jag sen hem och drog igång ett sjujäkla lussekattebak! Många lussekatter blev det. Och en saffransbutterkaka. Och så tryckte jag ner några i en muffinsform så det blev lussecupcakes.

Så nu hoppas vi på fikasugna adventsgäster *s*





Och nu, då vi närmar oss andra advent : Vers 2 i min favoritjulsång:


If your heart is in your dream
No request is too extreme
When you wish upon a star
As dreamers do