om snöstorm och kaxiga snösopare...

Han blev nog lite orolig, maken, då jag sa att jag erbjudit oss att skjutsa hem sonen till Karlshamn och samtidigt passa på att sätta upp lamporna han fått klara sig utan sedan augusti. Vägvarningarna har duggat tätt senaste tiden. Men av dagens förväntade underkylda regn och blixthalka blev intet. Det enda som inträffade under färden var att vi hamnade i en militärkolonn...en evig sådan. Vi undrade väl egentligen mest var de var på väg...det finns väl knappast något förband kvar här längre....eller hade de kört fel för väldigt länge sen...*s*...


Så, lite förvånande var det då vi kom hem, och stängde dörren mot det gråkalla novemberdiset bara för att minuten senare titta ut genom fönstret och upptäcka att det brakat lös världens snöstorm. Och den höll i sig! Då övriga familjen skulle ge sig iväg för söndagens innebandy kom de knappt ut genom dörren! Jag kände mig manad att ge mig på årets första snökamp!

Utrustad med sopborste - snöskyffeln gjorde sitt redan i fjol...skred jag tillverket. Gångar till och från och runt huset sopades rena från snö. I alla fall temporärt, för om sanningen ska fram blev resultatet inte speciellt långvarigt...*s*. Och visst hade det kanske, ur "förnuftighetsperspektiv" varit bättre att vänta tills det var färdigsnöat....men, vad fasen, jag gillar att skotta snö! Så jag kan väl göra det igen om någon timme...hm...detta är kanske ett sådant uttalande som kommer att hoppa upp och bita mig i baken om några månader då vintern vägrar ge vika för våren...



Men, nu är nu och det är jättefint!





Och som jag sa till min syster då hon funderade över om jag skulle tycka att vädret på Mallorca var dåligt- det finns inget dåligt väder, det finns bara ett glas rött framför brasan...*s*.