om bohemisk organisering och färgburkar...

Ojdå…hm...kanske inte helt genomtänkt…den där toarenoveringen… Men det var ju inte så det var tänkt heller…egentligen…vi skulle ju bara byta handfat…*s*

Det började med att vi upptäckte att den obehagliga doften som vi försökt lokalisera en tid inte alls kom från kattlådan som vi trott, utan den påminde faktiskt mer om avlopp. Vi övervägde några alternativ: dags för byte av avloppsrören (jag tror att det heter något, typ ”stambyte” och innebär mycket av allt…pengar, stök, och euw…inte så kul alltså) Så, kanske var det istället någon plugg från ett ej längre använt rör som hoppat av, ett alternativ som inte innebar så mycket mer än att någon (inte jag) skulle få ta på sig den något obehagliga uppgiften att krypa in i spindelparadiset under huset för att sätta tillbaks den, ett billigt men rätt läbbigt alternativ. Så, mitt optimistiska (och kanske naiva) förslag, att det kunde vara vattenlåset i det gamla handfatet då? Efter en kort stunds funderande föreslog jag ett byte av sagda handfat – lagom kostnad, begränsad arbetsinsats och troligen inte jätteomfattande i stökighet vilket skulle passa bra med tanke på att den årliga gåsamiddagen som stod för dörren. Svårt att argumentera mot!

Men, det är sen det börjar…eller hur?

Jag: ”När vi ändå tar bort handfatet kan jag ju lika gärna måla om väggarna. Det är ju 15 år sen sist”.

Maken: ”Då skulle vi kunna passa på att fixa till det där fönstret vi slog igen då vi klädde om huset”.

Båda (då vi trätt in i tillståndet som präglas mer av entusiasm än förnuft *s*): ”Vi kanske ska ha kakel runt handfatet?”

Och sen, då man kommit förbi det där ”ska bara…passa på”-stadiet så tar nästa fas vid. Det som innehåller: ”har du sett gipsskruvarna?”, ”var fan är alla verktyg”, ”jag var säker på att vi hade spackel”, och ”oj, jag trodde färgen var vattenbaserad?!”

Om två dagar kommer hela familjen för att under helgen umgås, äta gås, eller kalkon är det kanske, och bo över. Inne på toan trängs färgburkar med verktyg och redskap. Kring pianot ligger de nödvändiga toalettartiklarna, provisoriskt nedpackade i små backar med handtag. Målarfärg, penslar, nya lister, kakelplattor, etc etc. Och utanför toan ligger det nya handfatet, delvis uppackat.

Oväntat? Inte direkt. Ovanligt? Knappast! Jag kan förundras över hur vi lyckas glömma detta från gång till gång. Och jag tycker att det har en viss bohemisk charm över sig, vår oförmåga att begränsa oss till realistiska projekt. Och det är ju oftast så att det vi saknar i ordning och organisation tar vi igen i vår carpe diem-attityd. Och sen är vi rätt bra på deadlines. Så jag har rätt stor tro på att då gästerna börjar troppa in – då är toan klar! Sån är jag!

...och avloppslukten? Tja, just nu luktar det mest målarfärg...*s*