torsdag 9 december 2010

Om sönderfall och förnekelse...

Utan ett ljud föll glasögonen i sär i min hand. Bara sådär. Så diskret att jag först inte förstod vad som hänt. Jag försökte få ihop dem igen, vilket visade sig vara en moment 22-uppgift eftersom jag inte kunde se vad jag gjorde utan att ha dem på *s*. Och i ärlighetens namn, jag kan mörka min bristande synförmåga i de flesta sammanhang, men läsa, det kan jag inte. Och det kan bli väldigt fel då jag chansar. Egentligen kan jag inte skriva sms heller…jo, skriva dem kan jag…men det är inte alltid lätt att förstå vad jag vill ha sagt eftersom T9 funktionen själv väljer vad den vill skriva…i alla fall skyller jag på det …*s*

För att inte missa vinterns alla goda tillfällen till läsning fick jag istället ta en lite tidigare lunch och göra ett besök hos optikern. Tjejen i kassan såg lite beklagande på mig då jag lämnade fram resterna och sa: ”Tyvärr så är det ju ingen garanti på dem längre”. Det visade sig efter en noggrann check i datorn att inte bara hade garantin gått ut, det hade även modellen. Och hur hon än sökte kunde hon inte hitta några reservdelar.

Och att köpa ett par vanliga läsglasögon kunde hon inte rekommendera eftersom mina ögon har väldigt olika synfel.


Så, nu blir det ny synundersökning – den senaste skedde januari 2008 och det är ju ett tag sedan – och kanske kanske, om det visar sig vara lika illa som de flesta runt omkring mig anar och antyder, ger jag mig och erkänner mig lite skyldig till dåligt seende. Fast om det sedan leder till att jag använder glasögonen är ju en helt annan sak. *s*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar