om julefrid och zombies...

Snart fjärde advent och i morse vaknade jag upp till ett fantastiskt vinterlandskap! Byn, fortfarande omgärdad av det blå gryningsljuset, hade under natten täckts av ett tungt snötäcke. Grannens julbelysning skapade ett värmande sken som fick mig att stanna upp en stund. Och medan jag satt där på sängkanten, och drog på mig mina tjocka fårskinnstofflor utanpå raggsockorna, kände jag att jag fylldes av julstämning. Den lugna varianten. Den där varma, gemytliga, rofyllda. Hm… när jag tänker efter behövs det inte så mycket nuförtiden för att försätta mig i den stämningen… och spinner jag vidare på den tanken så är det väl lite så att det finns några möjliga orsaker till detta.

Dels kan det ju vara så att all mindfulnessträning fått effekt och jag numera lever som jag lär. Tar en dag i taget och njuter av att söka efter det positiva i det som händer. Och sett ur det perspektivet har veckan varit jättebra! (så klart *s*). Full av roliga händelser och aktiviteter… och härliga möten…och dignande julbord!

…Eller så är jag inte alls avslappnad utan har mer gått in i ett zombieliknande tillstånd där jag som en effekt av stress efter en fullspäckad vecka blivit mer död än levande…hehe…nej…jag håller på det första alternativet…man kan inte vara zombie samtidigt som man är fylld av energi…

Och så är jag dessutom en fantastiskt stolt mamma!!

Och med sista versen i julfavoriten, går jag in i fjärde advent.

Like a bolt out of the blue

fate steps in and sees you through

when you wish upon a star

your dreams come true