Inte så att vi har läkarskräck i min familj, men vi har lite svårt att ta oss till doktorn. Det är en sån där allmänt känd sanning om såväl mig som mina nära och kära. Helst ska vi veta vad som är fel och vara rätt säkra på att det finns anledning att ta oss dit innan vi gör det. Så, the hard way har vi fått lära oss att en obehandlad urinvägsinfektion kan ge njurbäcksinflammation, en mycket smärtsam upplevelse som tvingade mig till några dagars sängliggande. Det finns flera andra liknande situationer som efter en viss tids väntan (här snackar vi allt från några timmar, dagar upp till 12 år) till slut lett till både sjukhusvistelser och operationer. Det senaste exemplet i denna anda hände i veckan då min mamma halkade på en isfläck, dold av snö. Med en rejäl smäll landade hon i backen, både med baken och huvudet.
Sex timmar senare ringde hon till mig och frågade, eftersom jag arbetar inom sjukvården *s*, om det var farligt att bli helt förvirrad och tappa minnet då man slår sig i huvudet. Lät inte bra tyckte jag, men eftersom det inte är min avdelning föreslog jag att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Och sedan höra av sig tillbaks om hon behövde åka till sjukhuset.
Efter en stund ringde hon upp och berättade att hon fått beskedet att hon omedelbart måste åka in och få huvudet röntgat.
"Ok", sa jag, "ska vi göra det då?"
"Nja", svarade hon, "egentligen är det ju så här. Att om jag inte ringt till dig så hade jag inte ringt till sjukvårdsupplysningen...och då hade jag inte vetat att jag skulle åka in. Så då jag tänker så här, att jag ringde inte till dig. Och då behöver jag ju inte åka in heller..."...inte lönt att argumentera, så är det att eventuellt behöva vård i vår familj...men några dagar senare blev hon iallafall röntgad...och allt var bra! *s*
Men nu har hon iallafall tagit det lungt en vecka och vilat upp sig. Och så använder hon numera broddar!
Men det har snöat rejält nu i helgen och den där hårdrockskonserten vi skulle varit på i Perstorp fick vi skippa.
Sex timmar senare ringde hon till mig och frågade, eftersom jag arbetar inom sjukvården *s*, om det var farligt att bli helt förvirrad och tappa minnet då man slår sig i huvudet. Lät inte bra tyckte jag, men eftersom det inte är min avdelning föreslog jag att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Och sedan höra av sig tillbaks om hon behövde åka till sjukhuset.
Efter en stund ringde hon upp och berättade att hon fått beskedet att hon omedelbart måste åka in och få huvudet röntgat.
"Ok", sa jag, "ska vi göra det då?"
"Nja", svarade hon, "egentligen är det ju så här. Att om jag inte ringt till dig så hade jag inte ringt till sjukvårdsupplysningen...och då hade jag inte vetat att jag skulle åka in. Så då jag tänker så här, att jag ringde inte till dig. Och då behöver jag ju inte åka in heller..."...inte lönt att argumentera, så är det att eventuellt behöva vård i vår familj...men några dagar senare blev hon iallafall röntgad...och allt var bra! *s*
Men nu har hon iallafall tagit det lungt en vecka och vilat upp sig. Och så använder hon numera broddar!
Men det har snöat rejält nu i helgen och den där hårdrockskonserten vi skulle varit på i Perstorp fick vi skippa.
Istället begav vi oss till fots "upp" till Sjörröd för årets glöggprovning. 10 sorter skulle avverkas. Som vanligt en del mycket goda och andra åkte direkt ut i vasken. 
Till slut fick vi
fram årets vinnare - som vi var rörande överens om - Herrljunga orginal. På grund av delade meningar hade vi sen delad andraplats...hm...min favorit var Kivik Äpple med smak av saffran och apelsin, men den fick kämpa hårt mot Lucia Chokladglögg.Sen, å andra sidan, är det lite tveksamt om jag överhuvudtaget vill dricka mer glögg i år ändå efter denna glöggfrossa...*s*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar