om ömma sittben och nycyklad öl...

Så blev det Valborg. Och det kändes som midsommar eftersom vädret varit mer så. Varmt. Som sommar. Och fast det bara var sista april stod bokarna i skir grönska och vitsipporna bredde ut sig över marken som ett vitt täcke. Vi bestämde oss för att plocka fram cyklarna och ge oss ut på årets första tur. En månad tidigare än vad vi brukar. Dagens runda bestämdes skulla (har ingen aning om det heter så, men det är det jag menar...*s*) gå runt Luhrsjön... 2,5 mil...En på kartan typ lagom sträcka...som i praktiken visade sig vara en aning lite övermodig...men, what the heck...det var fint väder! Förvisso inte riktigt lika jättevarmt som innan i veckan - då Hästveda på nytt haft riksvärmerekord! - men det var ändå så att både vindjackan och vantarna... jag vet...jag är en "frösekylling"..*s*... fick läggas av rätt så direkt.

Vi hade lagt ut en ungefärlig rutt med hjälp av både karta och satellit...eller hybrid heter det nog. Men, eftersom verkligheten inte alltid låter sig återspeglas helt korrekt via en bild, så var vi väl inte riktigt förberedda på att vägen, som på kartan såg ut att vara en rätt så okej skogsväg, skulle visa sig vara mer typ en slags tvättbräda...och jag, som blivit betrodd att cykla med de kylda, men kolsyrade, dryckerna kände mig lite orolig för vad som kunde hända om de skakades tillräckligt...och såg framför mig hur jag fick mig en pysande luftfärd rätt ut i sjön. "Ingen fara", sa de andra...och lovade att fånga mig om det skulle hända...Förvisso tryggt att veta, men jag blev ändå lite bekymrad då jag tyckte mig känna en svag doft av någon form av alkoholhaltig dryck från min cykelkorg. Efter en rejäl tur i skogen hittade vi en solig glänta med utsikt över sjön där vi bestämde oss för att ta vår första paus...och mitt doftsinne visade sig ha haft rätt! Och jag var väldigt glad att det bara var två burkar som inte lyckats hålla emot det inre trycket...*s*...men men... inte värre än att vi kunde dricka upp dem så var problemet liksom löst. Men, de som gjorde valet att inta den andra medhavda drycken tog det ändå lite försiktigt med den "nycyklade" ölen...ett nytt uttryck som säger en del om vägarna vi färdats på...*s*.
Och färden gick vidare.
Vi hade bestämt oss för att ha vår lilla picknick vid Bubbarps badställe, en liten mysig glänta med, till min stora glädje, nyinstallerade toaletter (!)...idag dock den blåsigaste platsen i Skåne... men väldigt fint. Maten och drickan yrde runt oss i blåsten men det var ändå en mycket trevlig paus. Och även om Malin hade synpunkter på just det då hon fick ett glas över sig...*s* så slog vi återigen fast att "det är aldrig fel med Asti"!

... Sen cyklade vi vidare. Och bara några minuter senare...eller snarare några hundra meter bort från den blåsiga stranden återinträdde vi in i sommarvärmen. Vi hittade en helt solig, mycket mysig glänta där vi bestämde oss för att det var perfekt för kaffe och nybakade, framexperimenterade "Blaffor".
Där hade vi kunnat stanna länge...men allt har en ände, även en underbar dag...och orken... så vi trampade vidare hemåt. En sista drickapaus i barnens by sedan var det dags för sträckan som skulle ta oss tillbaks hem igen. Med trötta ben och ömmande bakdelar rullade vi in på gården. Nöjda.
Och det känns lite som att oavsett om det nu blir lite kallt igen framöver, och yllekappan behöver göra ett återtåg, så är det ändå så att allt bra den senaste veckan har tagits tillvara. Och då kan det ju liksom kvitta.
Och för min egen del känner jag att jag gjort en sista förberedelse inför nästa veckas resa, dvs. hårdträning inför Mallorca: 2,5 mil i hård terräng med trevligt sällskap! *s*.