om vandringshögar och försunkning...

En liten hårig vän hade genat över mitt skrivbord i natt vilket lett till ett mindre kaos över golvet i arbetsrummet. Och det var då detta plockats upp som jag råkade skänka rummet en något högre grad av medveten uppmärksamhet än jag brukar. Och oj... I ett sådant kaos kan ingen kreativ verksamhet fungera! Men det är min ständiga kamp - den mot högarna. Jag vet inte riktigt hur det går till för jag plockar alltid och ändå är de där. En misstanke har dykt upp att det kanske är så att plocka i mitt fall betyder flytta. Och vid varje flytt till något annat stället sammansmälter högen med en annan hög. Och just nu tycktes jag alltså ha parkerat "vandringshögen" på mitt skrivbord.

Det inspirerade mig i allafall till att dra igång en något mer omfattande städning än jag brukar. Fönsterna ställdes på vädring - till ovan nämnda håriga väns stora glädje. Lakan åkte in i tvättmaskinen, jag dammsög, torkade golv och riste mattor! Jag funderade lite över vad som hänt med huset, vad som lett fram till detta, kanske inte förfall, men, ja, denna "försunkning". Men den troligaste förklaringen är väl att det egentligen inte är så mycket som hänt. Det är nog snarare så att det legat i någon slags träda i vintermörkret. Och inte mycket smuts syns i skenet från stearinljus.
Men nu syntes det och det skulle bort!

Nästan tre timmar senare, nyduschad och rätt mör, satte jag på en kopp kaffe, bredde mig två skivor Falu Rågrut med ost och gick in till arbetsrummet för att kolla min e-post....och, eventuellt med en något förvånad uppsyn, konstaterade jag att det där kaoset, på skrivbordet, som satt igång alltihop... det var kvar?!
Men, jag tror jag låter det vara kvar... För även om det nu är så att det skapar någon slags hinder för kreativitet, vilket jag inte är säker på att det är sant, så tycks det ju åtminstone fungera som någon form av inspiration för mig att ta itu med saker...*s*