Det kunde ha varit värre. Tanken slog mig då jag som hastigast stötte på en avlägsen bekant i bankdörren och ett paket av inte helt angenäma tankar om hur det hade kunnat bli dök upp till ytan. Lite sådär att man ibland kommer undan med blotta förskräckelsen, lite svedd i kanten men...det kunde ha varit värre...även om det inte är exakt så som man skulle ha velat...
Meno male...jag tror det stavas så, italienska för "det kunde ha varit värre". Första gången jag svängde mig med det var 1982 och jag bodde på ett -eller en - campeggio vid havet med, förutom mig, enbart italiensktalande människor. I sammanhanget blev det lite tokigt för en kvinna hade just berättat en tragisk historia och alla beklagade deltagande och då sa jag - meno male - i tron att det betydde vad trist, eller stackars dig, eller något. Men istället sa jag alltså - "det kunde ha varit värre"... Och alla tystnade och tittade på mig, frågande, undrande "Hur?!".
..*s*...och nu kom jag på ett annat tillfälle då jag måste ha kopplat ur hjärnkontoret. Det var 1993 tror jag, och jag skulle förklara för min irländske svåger att det inte alls fanns någon garanti för att man blir bättre på hushållssysslor bara för att man får börja hjälpa till hemma tidigt. För att ge ett exempel på det sa jag: "I started to cook early, but that didn't make me a better cock"...tystnad...befriande skratt...och nu ett roligt minne!
Ett annat tillfälle, för bara någon månad sedan, gjorde jag misstaget att blanda ord från olika språk. Påverkad av reklam - i det här fallet Carlsberg; "Carlsberg don't do *whatever*, but if we did, it would probably be the best *whatever* in the world". Och jag har en ful ovana, troligen fler men de hör inte hemma här, i alla fall, jag lämnar alltid kvar en liten skvätt kaffe i muggen, vatten i glaset, mat på tallriken, skalkar etc etc, med andra ord, jag lämnar slattar. Det gör sig inte bra på engelska...*s*... Maken påpekade just vid det här tillfället, lite på skoj, att jag inte druckit upp. Jag var på väg mot arbetsrummet och vände mig om och svarade: "I don't do sluts". I samma andetag förstod jag vad jag sagt, och kunde bara hoppas att ingen hört något...utom maken då som inte var sen att svara med någon antydning om att han kanske kunde hjälpa till...*S*
Men, var var jag, just det, det kunde har varit värre. Och just idag vaknade jag med en så där "jag får väl ta mig igenom den här dan då"-känsla. Men dagen blev inte sådan. Det dök upp alternativ och istället för att sitta och grubbla packade jag ihop efter lunch, flexade ut och åkte hem och sprang en runda runt sjön i den strålande höstsolen. Sen struntade jag i städningen och tog en kopp kaffe med en Jitterbugg *mums*. Och nu känns det mer som att "life is good"...och det är fredag...och se upp med att få en tupp i halsen...eller att servera Sjömansgryta...i allafall om ni ska göra det på engelska *s*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar