Vaknade med ett ryck i natt av en soft telefonsignal. Alltså inte den vanliga, fasta telefonens gälla ringande - som alltid väcker omedelbara katastroftankar - utan det softa klingklongandet från en iPhone. Puffade till maken; "din telefon låter". Fick något gruffande svar om att han inte hade sin telefon i sovrummet och jag tror att han lyckades få in ett skamligt förslag där också innan han vände sig om och sov vidare. Men jag var säker på vad jag hört. För att göra det tydligt för mig att jag inte inbillat mig nynnade jag melodin lite tyst för mig själv. Jo, jag hade hört den. Så tydligt kan man väl ändå inte drömma...Men om det inte var hans mobil, vad var det då. En inbrottstjuv med iphone? Som glömt stänga av ljudet? Nja...eller en fönstertittare - min stora skräck som 4-åring - hm..som gjorde vad? Stod och tittade in i vår neddragna rullgardin?
Samlade mig och bestämde mig för att söka efter troligare och framför allt trevligare förklaringar. Och då kom jag ihåg att jag suttit och letat nya ringsignaler till min samsung och på skoj lagt in en iphonesignal på den. Aha...så var det. Jag köpte förklaringen och somnade om...utan några följdtankar om vem som kunde vilja mig något mitt i natten...eller om det hänt något...*s*
Då jag vaknade i morse kom jag ihåg nattens händelse. Insåg att jag kanske borde ha kollat i natt om det var något viktigt. Men, jag letade upp min mobil. Jodå. Klockan 01.28 hade det kommit ett sms. Från yngste sonen på insparksjippo i Karlshamn. Måste vara något viktigt...oj...
tryckte fram meddelandet och läste med bävan...
"snälla, köp en smörgåsgrill på Netto till mig"...hm...*s*. Men i gryningens ljusare nyans av mörker tänkte jag inga katastroftankar iallafall. Jag tänkte att vad skönt att han var välbehållen...och att han mitt i natten kom att sända en liten tanke till oss här hemma...*s*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar