om vindsröjning och Selvarossa...

Så är den då här....semestern. Och för en gångs skull stapplar jag inte in i den, helt slutkörd. Vi pratade om det på jobbet och ingen tyckte väl att mitt inlägg var oväntat då jag sa att: "det känns härligt att gå på semester då man längtat till den istället för bort från arbetet". Vad jag menar med det är att jag gillar mitt jobb, jag trivs med mina arbetskamrater och hm...jag tror till och med att jag skulle kunna säga att jag tycker om lokalerna jag vistas i. Så semester för mig är inte att slippa jobba, det är ett tillfälle att under några veckor helt och hållet styra över min tid. Sova tills jag vaknar (vilket handlar om en halvtimme längre kanske...*s*), äta då jag känner för det, och bara låta tankarna vandra och inte behöva fundera över om de är kloka, välformulerade och baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet.


Och då tankarna släpps fria kanske jag får grepp om sånt som snurrat och inte riktigt fått tid att gro. Som en vindsröjning på huvudkontoret. Men istället för bland damm och muslortar sittandes under äppelträdet med ett glas Selvarossa.




Det är så långt jag kommit i min semesterplanering, men så har det ju bara gått någon dag också.