…I allafall…en härlig midsommar blev det! Och den innehöll flera ingredienser än jag vågat tro på, även om hoppet aldrig övergav mig…det gör det aldrig…
…Men jag tror jag ska dela in det i olika delar. För dels handlar det om en fantastisk midsommarcykeltur med smörgåstårta och Asti på en brygga. Men också om ett kärt återseende och hur härligt det är att våga tro att en historia ska sluta lyckligt!
Midsommaraftonen startade tidigt med att vi packade våra cyklar – som inte helt hämtat sig från turen på mossen för några veckor sedan – och gav oss söderut. Efter några försök att hitta en lämplig plats att inta vår medhavda midsommarlunch hittade vi en liten badplats med
flytbrygga, och inte en människa i närheten.
Mmm; Asti med smörgåstårta. Och vi kunde återigen konstatera att ”det är aldrig fel med Asti”. Vi stannade flera timmar och njöt av försommarvärmen och skvalpet av de nätta vågorna som drog fram över sjön.
…Men jag tror jag ska dela in det i olika delar. För dels handlar det om en fantastisk midsommarcykeltur med smörgåstårta och Asti på en brygga. Men också om ett kärt återseende och hur härligt det är att våga tro att en historia ska sluta lyckligt!
Midsommaraftonen startade tidigt med att vi packade våra cyklar – som inte helt hämtat sig från turen på mossen för några veckor sedan – och gav oss söderut. Efter några försök att hitta en lämplig plats att inta vår medhavda midsommarlunch hittade vi en liten badplats med
flytbrygga, och inte en människa i närheten.Mmm; Asti med smörgåstårta. Och vi kunde återigen konstatera att ”det är aldrig fel med Asti”. Vi stannade flera timmar och njöt av försommarvärmen och skvalpet av de nätta vågorna som drog fram över sjön.
Nöden har ju ingen lag, men jag är inte mycket för att uträtta behoven i det fria så då det var så dags cyklade vi hemåt igen. Vi hann med en runda krocket – som jag vann, och alltså återtog min plats som Mästare (en position som visat sig vara lika lätt vunnen som försvunnen för alla…*s*).
Sen övergick midsommaraftonen till mer traditionella seder med sill och potatis och fortsatte så in på småtimmarna.
Vi kom hem och i säng och somnade snabbt och hade inte hunnit sova mer än någon timm
e då ett högljutt jamande hördes utifrån. Jag for upp och äntligen – efter att under flera nätter tyckt mig höra något och forit upp – satt hon där. Kitty, Amandas lilla bortsprungna katt. En vecka utan minsta livstecken, utom ett halvljummet spår i ett utav bostadsområdena, och sen tog hon sats och hoppade in genom fönstret. Härligt! Och nog hade man velat höra hennes historia om vart sjutton hon hållit hus och vilka äventyr hon varit med om.
Men det är det jag tycker om med den här historien. Den har så många ingredienser. Hur hon försvann. Tårarna och saknaden. Och sedan återseendet. Och tårarna för det. Men nu glädjetårar. Om det varit en film hade jag inte kunnat se den. Som Lassie. Min sentimentala verklighet.
Och vad jag bär med mig är att om man bara vill något tillräckligt mycket så kan det bli så. Oavsett hur mörkt det ser ut. Och omöjligt.
e då ett högljutt jamande hördes utifrån. Jag for upp och äntligen – efter att under flera nätter tyckt mig höra något och forit upp – satt hon där. Kitty, Amandas lilla bortsprungna katt. En vecka utan minsta livstecken, utom ett halvljummet spår i ett utav bostadsområdena, och sen tog hon sats och hoppade in genom fönstret. Härligt! Och nog hade man velat höra hennes historia om vart sjutton hon hållit hus och vilka äventyr hon varit med om.Men det är det jag tycker om med den här historien. Den har så många ingredienser. Hur hon försvann. Tårarna och saknaden. Och sedan återseendet. Och tårarna för det. Men nu glädjetårar. Om det varit en film hade jag inte kunnat se den. Som Lassie. Min sentimentala verklighet.
Och vad jag bär med mig är att om man bara vill något tillräckligt mycket så kan det bli så. Oavsett hur mörkt det ser ut. Och omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar