om ett glas rosévin...

Kanske borde jag känna att det är dags att sätta lite fart istället för att lite laidback filosoferande invänta startsignalen för helgen. Men ändå...

...vad skönt det skulle vara just nu med en staff av good old fashion tjänstefolk. En kokerska som tog hand om allt fixande med mat i köket, en husa som städade och en butler som övervakade allt. Hade nog behövt en trädgårdsmästare också, en som lite tidigare än jag upptäckt att fjolårets partytält gjort sitt. Och en chaufför som kunnat skjutsa runt och hämta och lämna studenter och gäster . Då hade jag helt lugnt kunnat ägna mig åt nödvändigheter som besök hos frissan och inköp av presenter och ändå vetat att allt sådant blev gjort. Istället för att som nu helt lugnt ägna mig åt ovan sagda nödvändigheter... Hm, det blev ju samma sak. Eller?

Jag känner verkligen ingen panik. Även om det lyfts på en del ögonbryn den här veckan bland vänner och kollegor. Min erfarenhet säger mig att det ordnar sig. Vi kommer att hinna med såväl student som kalas och bal. Och på måndag kommer vi att luta oss tillbaks och minnas en händelserik och intensiv helg. Och tänka att vad gott det hade varit med en tjänstestab som kunnat röja upp efter helgens festligheter och en bartender som serverade ett glas av den sista skvätten rosévin...gärna med en jordgubbe i.