om att lyxa till en räkmacka...

En vecka kvar av semestern. En vecka som jag hade planer på att försöka använda till att göra absolut ingenting. Men i min värld verkar inte detta finnas...ännu... De flesta dagarna är redan inplanerade och uppbokade. Hur går det till? Och då har jag ändå sagt nej till minst en grej. Lite motvilligt dessutom. *s*.


Men bakom mig har jag dagar som det går att leva länge på. Mysiga sådana i Mölle. Med fika, vandring, middag, sol och hav. Det är något visst med platser som bara tycks kalla på en. Hjärtats längtan. Kärlek. Som om man krokar fast vid platser, personer, upplevelser som sedan för alltid finns i "livets väv". Och som för alltid är "hemma". Vi la av oss klockor och tillät oss istället att bara vara där. Så mycket som möjligt. Tillhöra. I stunden. Skapade inga minnen, utan mer en känsla av förnöjsamhet.

I Ramsvik, där vi vanligtvis brukar ta en kopp kaffe med en glass eller någon kaka, lyxade jag till en räkmacka genom att dricka ett glas Chablis. Och efter en mycket god supé på Grand Hotel gick vi runt och "shoppade" hus, både de som var till salu och andra som vi kunde tänka oss att köpa. Nej, inte köpa, bo i, menar jag. För ännu är ju Mölle blott platsen där jag bor i mina drömmar. Fast, nu är jag ju sån att jag aldrig släpper taget om mina drömmar.


Jag tror, eller vet, att plötsligt en dag så händer det. Och då vaknar jag med en vidunderlig utsikt ut över Öresund. Precis som den morgonen. Med strålande solsken.