om hjärnsläpp och ett glas rosé...

Snacka om panik...eller, varför stannar hjärnan upp då man behöver den som bäst? Det är min sista dag på favoritön och systern och jag stannade till i Palma Nova för en sista morgonfika med ensaimada...hur ska jag klara mig utan...*s*. Sedan lite "shoppa loss" i Palma och på Carefour (ett varuhus med det mest man behöver och där en San Miguel kostar runt en femma).
Och det var då vi kom tillbaks igen som jag satte mig vid datorn för att se om jag kunde checka in på morgondagens flyg online - för att slippa stiga upp före ottan - som det gick helt fel!...ja, i mitt huvud alltså *s*. Först kunde jag inte ens logga in på sidan för flygkontroll, vilket visade sig bero på ett helt vanlig SBS-fel... vilket för ej insatta betyder det "skit bakom spakarna"...för det är väl så att om man behöver läsglasögon även för helt vanlig text ska man kanske inte försöka läsa minitext utan...hm...men det rättade till sig med rätt verktyg. Men grunden för panik var redan lagd, eller egentligen var nog oron redan skapad i och med tanken "hm, undrar om jag klarar vikten vid incheckningen?", en vanlig tanke i min värld *s*. Anyway, inloggad och redo för lite seriös och redig incheckning i förväg skrev jag in mitt bordingnummer, eller vad det heter, bara för att få beskedet "Det går inte att boka in på detta flyg online eftersom det är mindre än 3 timmar till take off". Jag läste och läste, men det stod verkligen så! Va!! Skulle planet gå idag klockan 5?! Jag som stod i shorts och linne och inte ens börjat med packningspusslet! Jag fick kalla in en något mer - jag hade hunnit starta en mindre panik hos henne också vid det här laget...hehe... sansad syster som läste och dubbelcheckade. Jag hade läst rätt...men ändå fel...för det jag läste på var mitt flyg ner...oops...oj
...och sen ahhh, så skönt.
Lugnet la sig igen. Jag hade all tid i världen. Vi tog en promenad med hunden och sen tog jag ett glas rosé och gick och la mig vid poolen en stund.

Där jag nu sitter och skriver ser jag ända bort till flygplatsen, och jag ser ett plan gå in för landning. Lite vemodigt konstaterar jag att det är dags för mig att börja packa och ge mig hemåt för denna gång. Det har varit härliga dagar och en skön vardagspaus och jag tackar värdfolket och ser fram emot nästa besök.. det finns ju minst 2 höga berg kvar att bestiga!