lördag 18 september 2010

om fnyshummande och frispring...

"234,50", sa kassörskan till kunden framför mig i kön på Systembolaget i går. Jag stannade upp. Hm... konstigt. Och sen förstod jag varför det kändes märkligt, för på kassaapparaten i utgången till höger om oss stod exakt samma belopp. Jag gjorde väl någon slags fnyshummande åt min upptäckt för kassörskan i min kassa tittade upp på mig med en frågande blick. Och jag som alltid ser lite skyldig ut, oavsett om jag gjort något eller inte, kände mig lite ertappad. Under en bråkdel av en sekund funderade jag på om jag skulle berätta vad jag fnyshummat åt, men lyckades fånga upp mig innan jag satte igång en utläggning som knappast fått mig att verka mindre skyldig. Och detta, att jag lyckades stoppa mig kan eventuell ha något att göra med att jag tidigare under dagen blivit ertappad på jobbet i en lite oväntad situation. Då jag trodde jag var själv. Hm...lät kanske mer dramatiskt än det var...*s*... I alla fall, mitt rum på jobbet ligger längst ner i en korridor och i andra änden ligger personalutrymmet, alltså omklädningsrum och så. Jag har vid flera tillfällen på väg mot mitt rum känt en nästan oemotståndlig lust att släppa loss och springa eller danshoppa genom korridoren, men givetvis inte gjort det...finns alltid risk att någon dörr öppnas och jag vill ju inte gärna hoppa in i en sådan...eller råka hoppa in i ett annat rum...*s*. Men, en sån där sen eftermiddag som det var igår, och de flesta hade gått hem så kunde jag inte längre stå emot. Så jag började lite försiktigt med några hoppsasteg och lät det accelerera till ett vilt "frispring" längs med det skinande golvet. Med armarna uppsträckta mot taket i någon slags danspose, det långa håret löst fladdrande runt huvudet och ett lyckligt leende på läpparna flög jag fram. Strax före mitt rum finns ett glasparti ut mot väntrummet. Jag slängde en snabb blick åt det hållet då jag passerade...och mötte ett par mycket förvånade ögon. Jag kraschlandade i verkligheten med ett gapskratt. Fanns inte mycket annat att göra. Och min kollega fick eventuellt något att berätta vid kvällens fredagsmys. Och jag kanske får lite gliringar en vecka framåt. Det är ok. I morgon är det val. Och jag tror inte att något parti föreslagit mer fritt löpande i korridorerna...men ett parti förespråkar i allafall fler psykologer på vårdcentralerna. Och i det här fallet är det nästan samma sak. *S*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar