om tvärdrag och bondfångeri...

"Vart vill ni helst resa? Om ni fick välja vart som helst", sa den slipade försäljaren av andelslägenheter och såg på oss med förvånansvärd entusiasm, med tanke på de tre timmar han tillbringat med oss. Och trots mitt påpekande att om lägenheterna var så fantastiska att man inte ville gå ut så kunde man ju lika gärna stanna hemma, fortsatte han rada upp den ena säljfloskeln efter den andra. Och jag tänkte, lite uttråkat, att det nog var troligt att han redan hade en färdig deal att lägga fram oavsett vilket resmål vi presenterade för honom.

Vi hade annars under fem dagar, trots mångfalden, lyckats undvika de påträngande försäljarna, eller rättare sagt; bondfångarna, som strategiskt stod placerade vid samtliga promenadstråk i Puerto Rico, dit vi tagit en sista minuten-resa för en veckas avkoppling i solen.

Vårt hotell var av modell lite äldre, men avsaknaden av luftkonditionering uppvägdes gott och väl av en enastående charm i form av ett virrvarr av trappor och avsatser. Och där fanns, trots att det enligt katalogen bara var två-stjärnigt, såväl pool som tillhörande poolbar, vilket var det enda kravet maken ställt på resmålet...förutom sol och värme förstås. Det var beläget högt uppe på en utav de branta backarna och oavsett vart vi skulle fick vi ta oss igenom ett nätverk av trappor och vanliga uppförs- och nedförsbackar. Inga problem för oss som alltmer kommit ifrån det där med att skaffa den perfekta solbrännan, den utan märken av kläder, utan hellre gav oss ut i omgivningen för att skapa oss en egen upplevelse av semestern. Det visade sig vara en god idé på flera sätt då sommar på Gran Canaria är lågsäsong och många utannonserade turistgrejer var "closed for Holiday".
Så, istället för kostsamma utflykter arrangerade vi vår egen "Tour de minigolf" som vi vävde samman med vandringar upp och nerför de branta sluttningarna.
Och just en sådan tour hade vi varit ute på denna dagen. Det stod 3-0 (till mig *s*) och maken sa att innan han gick en enda runda till skulle han ha en öl.
Vi valde en genväg nerför backen, en trappa på 655 steg och något matta i benen klev vi rätt i famnen på en mycket sympatisk spanjor som pekade på makens snus och sa att en god vän bjudit honom på sådant för två veckor sedan och att han blivit alldeles yr. Hej och hå, så hade vi fått varsin lott och vunnit t-shirts..." nej, vänta", sa den gode bondfångaren, och blev alldeles till sig för att jag skrapat fram ett "Starprize"... med möjlighet att vinna 600 euros!...eller en DVD-spelare

...och så gick det till då vi hamnade på en lyxig resort med all lyx man kunde tänka sig...dessvärre tillsammans med en norsk man vid namn Ivan, som väldigt gärna ville sälja del i en lyxvåning till oss...och som också mycket gärna berättade om alla vänner som han under årens lopp fått genom att sälja lägenheter till dem...hm...eller hur...*s*...och efter 3 timmar, 3 nej från mig, ställde han så frågan vart vi allra helst ville resa.

"Puerto Rico", svarade maken, "till vårt lite sjaviga hotell utan luftkonditionering".

Till deras försvar ska jag säga att de skrattade gott åt sitt nederlag, följde oss till utcheckningen där vi fick ta emot våra priser - en t-shirt, en flaska vitt vin... och en dvdspelare. Sen hoppade vi in i en förbetald taxi och åkte tillbaks till vårt lilla kryp-in, där vi tillverkat vår egen aircondition - även kallat "tvärdrag"...*s*. Och när vi satt där på balkongen med ett glas vin respektive en öl så kom vi överens om att även om vi var lite "suckers" som gått på lott-knepet, så fanns det sämre ställen att tillbringa några heta eftermiddagstimmar på, om än både svettiga och smutsiga, än ett femstjärnigt hotell med aircondition på Gran Canarias soliga sydkust.