champagneglas i vantbeklädda händer. Det är något med just den här stunden varje år, då man för några korta minuter får tillgång till minnesarkivet över samtliga svunna 12-slag man varit med om. En del trevliga, andra alltför "blurrade" av kombinationen "för mycket alkohol och för lite vett". Men det var ju ett tag sen i och för sig...hm...rätt 
många tag sen...
Numera har firandet fått mer fokus på mat än dryck och vi har en härlig tradition att fördela ansvar för de olika rätterna samt aktiviteter. Så, mycket samarbete i köket, blandat med pausunderhållning, gör att "nyårsafton" känns som årets "happening".Nyårsaftonen gick över i nyårsdagen, dvs. den dagen som borde vara den första dagen på vårt nya liv. Det nya livet med mer träning, mer näringsriktig kost, mindre stress, mer harmoni...
...hm...läste i tidningen att det aldrig säljs så många pizzor som just på nyårsdagen...^^...så var det med det...*s*
Och jag hade, efter en lång och, det grådisiga luftfuktiga vädret till trots, mycket skön och välbehövlig promenad, anslutit mig till gruppen "soffliggande, tv-tittande nyårsdagsfrossare"...fast, utan pizza...men med såväl godis som chips...med dippa (?), vilket är besynnerligt för det tycker jag inte ens om. Men, så är det nu med den här dagen att man liksom får lov att göra sådant man annars låter bli. Och jag hoppas för egen del att det inte sätter standarden för resten av året...speciellt som jag äntligen blivit färdig till att säga upp gymkortet som jag numera alltför sällan använder...
Anyway, jag låg där i soffan och tillät mig att vara helt bortkopplad från duktighet då Mr "Dåligt samvete" himself dök upp i rutan. Och körde händerna genom ett berg av socker som skulle visa hur mycket av det vita guldet vi drar i oss varje år...per man! Bara för att gå vidare med att berätta hur mycket ren sprit vi häller i våra intet ont anande kroppar. Spiken i Sverkerkistan var tydligen vår tendens att låna till det vi vill ha...till skillnad från att spara förmodar jag...men då hade jag tappat lusten att lyssna vidare... istället öppnade jag en, i prassligt papper invirad twix, och hörde hur han i bakgrunden frågade" Fet, full och fattig, är det så vi vill ha vår framtid..." eller något...
Men idag, då jag hade vaknat och efter en stunds yrvake
t överläggande med mig själv kommit fram till att det faktiskt var sant att jag tagit ledigt en vecka till *s*... kom jag att tänka på Sverker. Han vill ju egentligen bara väl...tror jag... och han kan ju inte veta att det inom mig sitter en liten - kanske inte djävul, men inte någon speciellt trevlig filur och lite förargligt viskar: "Fet, full, fattig... och femtio!!"...hjälp...*s*...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar