om festligt firande och vinstänksinstallationer...

Helgen har gått i firandets tecken och vi har hunnit med både att gratulera en nyutsläppt tandläkare och en ”soon to be”-tjugoåring. Vi hade dessutom en nyfärsk civilingenjör i Norrköping, men å ena sidan hade vi svårt att hinna vara på flera ställen samtidigt och å andra sidan meddelade han att de bestämt sig för att fira ”föräldrafritt”, han och kursarna. Så vi får komma nästa helg istället.

Men, i fredagskväll, mitt emellan tandläkarlunch och grillpartaj, satt maken och jag och försökte sätta samman någon form av ”to do”.lista inför lördagen. Fram till dess hade vi inte gjort mer än handlat så under lördagsförmiddagen skulle vi få ihop såväl städning och bakning som dukning och gräsklipp….men det sista fick, får jag väl erkänna, vara tills idag…*s*…

I alla fall, vi satt där vid köksbordet med några pizzabitar vi hittat i frysen och varsitt glas rödvin, nöjda med dagen som varit och förväntansfulla inför dagen som skulle komma, då allt, från en stund till en annan förändrades. Och åh vad jag skulle ha velat ha en kamera då! För i nästa stund hade makens glas gjort en stilig luftfärd, bort från hans bordstablett, över bordet och låg nu istället ner, precis vid bordskanten. Och större delen av gardinen, mattan, elementet, en stolsits, ja till och med bordsunderredet var fyllt av, såväl fläckar som stora sjok av en mättad röd färg – en ”vinstänksinstallation”. Och allt stod still. Som om tiden frusit och vi satt där som ett fotografi, en 3D-bild, en del av installationen…*s*. Och sen var det som om någon tryckt på "play" igen. Total aktivitet! Sådan som vi brukar ha då saker välter…som man nog får efter välta mjölkglas och juicepaket efter alla år med barn. En virvelvind drog genom köket: torkande... gardintvätt…”lita på rosa”…och sen satt vi där igen...med vår lista… Maken hade bytt ut rödvinet mot en öl och sa bestämt att han aldrig mer skulle dricka rödvin. Speciellt inte om jag tänkte duka med bambu-underlägg som visade sig fungera bra som katapult om man vill hiva iväg ett glas vin, ja, även om man inte ville det…*s*

Själv fastnade jag i tanken: ”Märkligt att det inte kom en enda droppe på duken…”

Kameran kom aldrig fram…vilket kanske är tur…*s*, det känns på något sätt mer redigt att prioritera upptorkning än att dokumentera…om man inte har som jobb att dokumentera förstås…men gardinerna som jag ändå planerat att byta ut kom ner, och jag kände mig rätt glad över att det stannat vid tanken innan i veckan, för det enda spåret av glaskatapulten nu är väl egentligen den vinstänkta mattan…men den tar jag itu med en annan dag…*s*.

Och maken och jag kom överens om att hans helg varit lite speciell, och för en gångs skull var jag inte inblandad då stolar välte och saker flög runt på Ikea...*s*