Jag hade för några år sedan en chef som lärde mig ett sätt att förhålla mig till livets krav och regler som jag sedan dess brukar plocka fram då jag känner att det passar...mej.... Hon brukade säga att ”Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse”
Men, även om det stämmer i sak, är inte det heller en 100%-ig sanning. Det är nog lite så att man får välja de där tillfällena med lite omsorg. Så att man känner att man är beredd att ta konsekvenserna …oavsett…
Nu är det inte så att jag går runt och avsiktligt försöker bryta regler, bara för sakens skull, men jag har en förmåga att göra det ändå. Eller…bryta och bryta… Om man inte följer regler, innebär det nödvändigtvis att man bryter dem? Det finns en enkelhet i ytterligheterna, att det är antingen eller. Jag vill nog hellre tänka så att regler är till för att ifrågasättas. Så att jag vet att jag följer en regel för att jag håller med och vill det, inte bara följer för att alla andra gör det. Som en i flocken.

Bourdieu, en numera bortgången sociolog, pratade om ”habitus och fält”. Hm… låter som en advokatbyrå…eller detektivbyrå.. i alla fall, fält kallade han de områden i tillvaron där vi vistas tillsammans med andra under en tyst överenskommelse kring det som gör oss lika. Alltså inte bara geografiska områden utan också ideologier, religioner, samhällsklass och kultur…osv… Men för att få vara på, eller i, ett visst fält krävs att vi har det habitus som krävs, det vill säga vissa underförstådda attribut, eller kapital. Detta skulle då förklara t.ex. varför det är så svårt för kvinnor att ta sig in i företagsstyrelser – de saknar ett grundläggande ”attribut”, ^^ om ni förstår vad jag menar *s*.
Då vi sluter oss i de här olika fälten blir vi också trygga i vår gemensamma övertygelse och kan lättare utesluta de som inte är som vi, de andra. Dessvärre är det med fälten som med kultur, att med tiden blir de självstyrande och tar över rodret och börjar styra medlemmarna. Och medan man tror att man utvecklas så är det i själva verket så att man blir ”invecklad” och snarare formad för att passa fältet än tvärtom.

Sunt förnuft, kan det vara något? Medvetna val? Och mod... mycket mod att våga säga nej. För de som har mest att vinna på att fältet förblir intakt är de som håller hårdast på reglerna...håller på att de ska följas alltså, inte nödvändigtvis följer dem själv. De som har mest att förlora - makt och pengar...
Vart är jag på väg med detta? Överallt och ingenstans... satt mest och funderade över ett glas öl... och tänkte att det kändes lite viktigt...hm...undrar om det är mina egna funderingar eller om det är en begynnande allmän uppfattning....*s*