och till slut resignerat tänker att man nog glömt dem på jobbet...ska man bli glad...eller orolig... då man hittar dem instuckna i en av sina sandaler...på skohyllan...och inse att man faktiskt vet hur de hamnade där..? *s*Ibland tror jag att mitt här och nu-tänk riskerar att skapa ett visst glapp mellan "här och nu" och "där och då". Så att jag på något sätt tappar det där som gör att saker och ting hänger samman. Och händelser som planeras och jag tänker att det är långt till dess - har plötsligt redan hänt...
Speciellt en sommar som den här, med studenter/examen tre helger i rad, bröllop och födelsedagsfirande, resor och vandringar... och allt ska bli så himla kul! Och jag vill att allt ska vara liiiite längre än det kanske gör... så att jag hinner med att uppleva det färdigt!
Och igår gick startskottet för sommaren med styvsonens student, den sjunde och sista "familjära" för vår del. Och det blev en riktigt blöt tillställning där himlen öppnade sig för...hm...inte ett stilla sommarregn utan snarare motsatsen...och överförfriskade studenter fick sig en ovälkommen men kanske välbehövlig avkylning.Vid genomgång av det samlade resultat av gårdagens förevigande av studentdagen hittade jag ett foto, ett ögonblick fångat av kameran och jag stannade upp, Något var bekant med bilden.
Och idag, efter att ha återfunnit mina glasögon hittade jag vad jag sökte. Det är knappt 40 år mellan bilderna och det är nog så att vissa saker är för alltid desamma *s*.
