Då låter det kanske märkligt att vi drog till Emporia, Malmös senaste tillskott av inomhusköpcentra, men just det här bygget är krönt av en takterrass som mer påminner om en park. Där finns gräsytor, trädäck, utkiksplatser med kikare, stenlagda gångar och glaskupoler där man kan kika in och ner på de som inte låtit sig lockas ut i solskenet.
Utsikten var enastående och vädret kunde knappt ha varit klarare. Där vi stod kunde vi se Kastrup, Öresundsbron, Barsebäck, Turning torso och förmodligen massa annat som vi inte visste vad det var.
Sedan, något försenat på grund av sjukdom, firade vi de som fyllt år med en smaskig lunch på Vapiano, och familjens "tillskott på väg" har växt till sig så det kändes faktiskt lite som att vi var en till *s*.
Man säger ibland att man lämnar efter sig en bit av sin själ då man varit på en plats där man känt sig berörd.Och visst finns det ställen jag känner så för och som jag alltid längtar efter att återvända till.
Men, det jag råkade lämna, inte på Emporia, utan i Lund, är ju faktiskt inte egentligen en del av min själ, även om jag känner mig lite tom och isolerad... utan min mobil... Hm... då är det kanske bra, för att inte säga lite nyttigt, att få en liten oplanerad paus....eller snarare ofrivillig...påtvingad....och den får gärna vara över snart...*s*
Och idag trotsade vi pollenprognosen, tog med oss ett paket pappersnäsdukar och gick, med nya kameran lättillgänglig i fickan, ut på jakt efter vårtecken. Det visade sig att naturen väl inte direkt exploderat av vårfnatt, utan snarare lite tvivlande skickat ut några förtrupper för att kolla att det verkligen är sant den här gången. Och där. bland det vissna, grå och bruntonade stack det upp ett och annat guldkorn som signalerade att nu finns ingen återvändo.
Våren är här i Skåne! 
