om porlande vårbäckskänslor och nyårslöften....

I skvalet från bilradion, min ständige följeslagare i morgontrafiken, hörde jag programledaren lyfta fram och hylla känslan av att "vara på väg åt rätt håll”, alltså stunden då man, kanske bara för en kort sekund eller så, känner att allt är ok…oavsett hur kaotiskt det ser ut just där man befinner sig, så känner man att man är på rätt spår. En härlig känsla, och för min egen del kan jag bara beskriva den som en porlande vårbäck som har sitt ursprung någonstans i mellangärdet och som sedan sprider sig som en förväntansfull rastlöshet genom kroppen. En positiv rastlöshet.

Men, sen finns det ju också den där andra känslan...som man får då man upplever att något är fel, oavsett hur bra allting är… en känsla mitt i vardagsflödet där man stannar upp och undrar vad det är som skaver…varför man, trots att allt tycks vara på plats, inte känner sig direkt lycklig…eller ens speciellt nöjd. Och oavsett vad livet bjuder en på för smakfulla valmöjligheter så hittar man inget man vill ha.

Och just detta tema dök upp i en av de få TV-serier jag lyckats såväl fastna för, som följa, där en av karaktärerna uppgivet sa till huvudrollspersonen: "You Do all these things that could make you happy...then you compare them with your picture of how you´d like your life to be… and you’re disapointed...”
Och innan han lämnade henne vände han sig om och sa: "Change your life or change your picture...”

Orden fastnade och bet sig envist kvar så att jag till slut fick skriva ner dem och försöka förstå vad det var de innebar för mig. Vad är det jag inte förmår släppa taget om och som min vardag inte klarar av att jämföras med? Och, lika viktigt, var befinner jag mig då jag fylls av den porlande vårbäcken och inte kan vänta med att få ge mig ut på förändringens oupptrampade mark? Några svar har jag inte...ännu...men jag tänker så här att när vi hamnar i funderingar så kan vi oftast upptäcka att svaren finns runtomkring oss, bara vi stannar upp och lyssnar. Att vi måste ta oss ut ur vår "box" för att hitta de svar vi söker, för inne i boxen finns bara frågan. 

Så, det här året som nu tackar för sig, året då 50-årsdagen kom och gick, har varit ett bra år. Ett år med flera tillfällen av "på rätt väg". Och jag ser fram emot ett nytt år med spännande möjligheter... och ska jag ge ett nyårslöfte så får det bli att vara "vaken". Att uppmärksamma och ifrågasätta. Och alltid göra vad jag kan för att gå min väg, så att jag inte hamnar någonstans där jag inte vill vara