Och jag stod och läste lappen och kände mig rätt nöjd med mitt, trots allt, väldigt spontana mejl, för jag gillar inte tanken…eller känslan av att sko mig på någon annans bekostnad. Eller att komma över något som inte är mitt…om det innebär att någon annan blir utan.
I min familj finns några sådana händelser som då de inträffade var både pinsamma och stressframkallande, men som ändå rätt snabbt blev till roliga minnen. Eventuell eftersom jag inte kunde återge dem utan att samtidigt skratta så tårarna rann. En av dessa händelser skedde för kanske 7 år sedan. Familjen satt samlad runt en festlig fredagsmysmåltid då maken helt apropå påpekade att ”Det var en jävla massa kött vi köpt!”… Jag såg på honom helt oförstående. Han hade ju själv varit med då vi handlat. Jag har inte ätit kött sedan 1998 och vid den här tidunkten handlade kött i huset mestadels om köttfärs i olika former. Men maken vidhöll att han packat in såväl rostbiff som stekar i kylskåpet. Jag reste mig upp och gick fram till kylen och, märkligt, minst sagt… där låg de på hyllorna…stora stekar och en rostbiff.
Än idag vet jag inte hur de hamnat där, i vår matkasse alltså, men nästa dag gick jag till informationen på stormarknaden, med kött och kassakvitto. Idag inser jag att det måste ha verkat märkligt när jag ville lämna tillbaks en påse med kött med förklaringen att jag inte köpt det. Och inte blev det väl mer trovärdigt då jag, för att styrka mitt påstående la till att jag inte ens åt kött! Hm…endast den som talar sanning kanske kan komma upp med något så vansinnigt…*s*. Kvinnan i kundmottagningen kunde bara konstatera att ingen klagat att de blivit av med något, men de tog emot köttet, som jag, enligt mitt eget kvitto, inte köpt.
I det guldpapperinslagna paketet låg en förpackning julservetter. Inte så imponerande kanske sett till värdet de genom min ärlighet inte gick miste om. Men om jag blev besviken så handlade ju det egentligen mer om att mina förväntningar rusat iväg. Så jag bestämde mig för att tänka att det är tanken som räknas, och att ett företag som planerar att hålla sig kvar i tuff konkurrens och kunna hålla sina medarbetare med lön, måste hitta ett sätt att balansera nödvändig lönsamhet och lagom goodwill. Och för min del är det känslan som räknas. Känslan av att ha gjort något som känts bra för någon annan...Och på ren svenska så känns det jäkligt bra *s*.
...ps...efter förra helgens glöggprovning kan jag egentligen bara rekommendera en sort: Ripa, en glögg gjord på ekologiskt italienskt vin. Jättegod!
