söndag 28 augusti 2011

om hundar och förebyggande självbegränsningar...

"Hm, vi kanske ska ta och skaffa hund!" sa jag trevande i ett försök att hitta en väg ut ur den förlamande rastlösheten som på nytt börjat få ett fast grepp om mig.
"Är det nu jag ska säga nej?", sa maken med en fundersam rynka i pannan, vilket fick mig att stanna upp.
(på bilden illustreras min hunddröm av en mycket förtjusande dam från Mallorca - Molly!)

"Va?"
"Ja", fortsatte han och tog en klunk till av kaffet, "du sa det en gång för länge sen.... att: "om jag någonsin säger att jag vill ha hund så säg NEJ!", så...då får jag ju göra det nu i så fall...säga nej."
"Har jag sagt det?" jag kände mig lite tveksam.
Det lät ju som en klok grej att berätta om så där i förebyggande syfte. Att jag ibland blir väldigt rastlös. För det mesta brukar det hjälpa om jag möblerar om lite. Eller funderar kring någon ombyggnad jag skulle vilja göra i huset. Men nu var det en annan sorts rastlöshet. Och tydligen hade jag vetat att den dagen skulle komma, även om jag för tillfället inte kom ihåg det...och sett till att det inte skulle kunna ske...*s*
"Så, du menar alltså att jag ska bära den här oron själv..."sa jag med spelad förtvivlan, eventuellt med en touch av mer "psykologiska"...med ord som "härbärgera" och "ångest".

såg han på mig och tyckte kanske att jag fixat det bra hittills då jag under helgen hunnit med att besöka son med sambo i Helsingborg, vandra under IKEA's stora plåttak med ett dånande åskoväder ovanför - utan att handla...så värst mycket...*s*... åkt inom Bauhaus enbart för att inte köpa en duschkabin och klippa gräset i friidrottsmönster - en installation föreställande ett hundrameterslopp, som jag, inspirerad av VM-finalen, döpt till "Utan Bolt".
"Men", jag gjorde ett nytt försök, "tänk en goldenblandning, springandes ute i trädgården och som troget följde en och låg vid ens fötter."
"Ja", sa den ståndaktige maken, "och då och då kunde ni ju möblera om tillsammans!"

söndag 14 augusti 2011

om stora drömmar i ett litet hus...

En timme tidigare hade vi blivit som förtrollade av det kombinerade kyl och frysskåpet i borstat stål från Samsung. Med ledbelysning, avancerat kylsystem och självavfrostning…och heltäckande baksida! Nu satt vi vid datorn och sökte information och återförsäljare till separata likadana, alltså fristående kyl och frys, men i samma borstade stål och funktion. Varför? Hm…jo, det var så att…

… jag till varje pris, absolut och definitivt ville ha in duschen från uthuset! Inte en vinter till, pulsande genom snön i mörka kalla vintermorgnar.

Vi hade funderat på det förut, många gången. Men alltid snubblat på målsnöret då det helt enkelt inte gått att hitta en lämplig plats i vårt långa, smala hus….om man nu inte tycker att det känns ok att ha en ”genomgångsdusch”…och det gör inte jag…*s*. Men nu, då husets invånarantal reducerats till att bara bestå av maken och mig är ju förutsättningarna annorlunda, och det borde kunna gå att hitta en plats. Tänkte vi lite optimistiskt. För det är ju inte så att huset blir större bara för att där bor färre personer, men det kändes i alla fall som om valmöjligheterna blev fler. Nu är det dessvärre också så att vi två som bor kvar inte har realistiskt och jordnära tänkande som huvudstyrkor. Snarare är vi optimistiska livsnjutare med mer igångsättande än avslutande egenskaper. Och nu menar inte jag att det är negativt. Det är härligt att drömma...

Så kom det sig att vi den här lite blåsiga halvmulna lördagen i augusti begav oss till Kristianstad. Vi hade inte varit där på ett tag så det kändes mysigt att strosa runt, slinka inom för en fika utan att ha någon direkt plan. Och sen stanna till ute vid Härlöv på hemvägen för och kika lite på de olika butikskedjorna som etablerat sig där.
Men, på vägen dit fick maken en ingivelse att han ville stanna till på Kökscentrum. Han hade för sig att vi varit där förra året och att de då hade haft ett kök, som i sig inte var något speciellt, men den tillhörande köksön bestod av en massiv bänkskiva i ek med inbyggd spishäll. Och nu ville han titta på den igen…*s*. Och åh, vad den är fin! Och den blev ju inte mindre attraktiv då vi upptäckte att hela visningsköket hade fått nedsatt pris. Kanske kunde man köpa bara bänkskivan? Den kallade på oss. Vi gick runt den. Kände på den. Jag såg framför mig hur det skulle kännas att stå vid den, förnöjsamt rörande i någon god gryta…kanske en ”Chicken Marengo”…ett glas rött vin vid sidan av…några tända ljus… eller varför inte en sprakande brasa i en öppen spis! Bilden fyllde mig med längtan och jag kände att mitt liv och min lycka hängde på att den blev min. Att den fanns med i bilen hem... och...

”Vi kanske behöver mäta först?”

Ah, makens ord tog mig abrupt tillbaks till verkligheten, mäta...det hade jag glömt...det är det man måste göra också…*s*

Och när vi kollade bänkskivan lite mer noggrant och försökte omsätta det till måtten i vårt kök hemma insåg vi att denna fantastiskt, underbara bänkskiva, insatt i vårt kök... i vårt lilla hus, hade lämnat ca en halvmeter kvar att röra sig på varje sida. Det var väl det som hänt förra gången vi var här med kanske, men som vi valt att glömma.

Verkligheten kändes trist och grå och lite modstulna gick vi mot utgången. Och det var då vi fick syn på den tjusiga kyl och frysen från Samsung. Ibland tror jag att vi lider av ett gemensamt "här och nu-syndrom", för den nyss så motvilligt tillämpade verklighetsanpassningen ersattes av en omedelbart spirande nyfikenhet. För den stod där och...hm..kanske inte glänste, men den stack ut. Vi stannade. Var det inte så att våra maskiner var rätt gamla...och höll på att ge upp... så att ena dagen flöt smöret och nästa dag fick man hacka isär ihopfryst pålägg och kasta frysskadade avocados? Livet blev ljust på nytt. En självavfrostande frys...nu då vi inte kunde ha "vår" bänkskiva. Försäljaren pekade, visade, och för var detalj han lyfte fram såg jag hur maken gled allt längre in i ett "must have"-tillstånd.

Vi lyckades ta oss hem utan några större inköp, då vi insåg att den där kyl och frysen, även om den var både tjusig och funktionell, inte hade gjort sig så bra mitt på köksgolvet...för det var väl typ där den hade fått stå...*s*. Men nu befinner vi oss alltså istället, hm, inte helt planerat i köksrenoveringsfunderingar…

...och den där duschen…jaja, vad är väl en dusch…inomhus...*s*…