om att resa bort...och att resa hem...

”Jag dyker kanske upp i helgen”, sa sonen och förklarade att han under vistelsen i London fått ett akut behov av att plocka fram sin lilla Mazda från vinterförvaringen.

Jag anade att vistelsen utomlands inte bara rubbat honom i tid utan även i rum. Och att han i både tanke och känsla befann sig någon helt annanstans än i vårt, av vintern ännu ansatta, kylslagna land.

”Har du kollat väderprognoserna?”, frågade jag försiktigt.

”Fan”, svarade han besviken, och bestämde sig motvilligt för att vänta en vecka eller två.

Men det är lite så då man reser bort, att man, inte bara låter bli att fundera på, utan ibland faktiskt helt glömmer vad det är man reser från och sedan återvänder till. På gott och ont kanske.

Under en period i mitt liv blev det av olika anledningar inte mycket resande. Men jag fick ändå tillfälle att, vid avlämning och upphämtning av resenärer, besöka flygplatser runt om i Skåne. Och det slog mig ofta då, där jag stod och väntade i kläder, anpassade efter de förutsättningar som rådde, att de människor jag en vecka tidigare sett resa iväg, bleka och trötta men förväntansfulla…och påklädda, nu återvände efter en veckas sol och bad, utvilade, men i total avsaknad av insikt om vad de kom hem till. Ofta iklädda shorts och kortärmat. I början tänkte jag mest att det var märkligt…och lite aningslöst... men efterhand som det upprepades började jag tycka att fenomenet var rätt kul. Och istället för ett empatiskt ”stackar dej”-uttryck i ansiktet mötte jag deras förvånade blickar med ett roat ”Ojdå, hur tänkte du nu?”.

Men jag tror att vi gör så allihop, och egentligen tänker jag att det är bra. Att vi har en god anpassningsförmåga. Att vi kan gå upp så i det vi är i att vi glömmer annat, t ex vardagen, för en stund. En paus som kan ge oss kraft att ta itu med det som kanske behöver ändras. Och få lite distans...och andrum...

Men genom att vara medvetet närvarande skapar vi också minnen. Något att bära med oss i själen som varar längre än den korta tid som här och nu ändå är. Något att återvända till i tanken och värma sig med när vardagen mest känns som en alldeles för lång och för kall vinter... t ex då man vaknar på morgonen och kastas tillbaks till den bistra verkligheten och med koftan tätt svept runt kroppen tar sig genom minus femton grader ut till duschen...*s*...

...då känner jag att det är läge att korka upp en Chablis och drömma sig tillbaks till de resor man gjort...och till de man ännu har kvar att göra...*s*

om rastlöshet och nyinköpta tvättsvampar...

Gårdagens totala kraftlöshet var som bortblåst då jag vaknade i morse. Istället kände jag mig uppfylld av en porlande rastlöshet som behövde få utlopp…på något sätt… Någon ro att sitta vid datorn fanns inte direkt så det passade ju bra att internet inte ville connecta med mig i dag.

Istället satte jag på min nyinköpta ”Jazz and the city”-skiva och började städa. Hm …i och för sig är det väl bra med energi och ork då man ska städa. Men rastlös…jag vet inte…kändes mer som jag drog runt i huset som en tyfon…med energi som spretade och flyttade runt och gjorde nerslag än här och än där. Då jag var klar med det som bara skulle vara städning hade jag flyttat runt och bytt plats på både mattor och möbler och i slutänden hade det ändå bara resulterat i att mattan vid matbordet och mattan i pianorummet hade skiftat plats. I övrigt såg det ut som förut… *s*.

”Jaja”, tänkte jag, ”alltid nåt”, och kom att tänka på ett recept på ”Semlecupcakes” som jag hittat på en receptblogg – ”Heavenly Cupcakes”.
”Perfekt fredagsfika”, tänkte jag och satte igång.
Gick…sådär…hm… Inledningsvis fattades jag några viktiga ingredienser så jag fick improvisera lite. Och då mina citroncupcakes stått i ugnen en stund och en ljuvlig doft börjat sprida sig i huset upptäckte jag att en utav de rätt så viktiga ingredienserna stod kvar på bakbordet. Väldigt viktiga visade det sig då det färdiga resultatet blev något mellanting mellan dödbakad sockerkaka och nyköpt tvättsvamp…i och för sig med citronsmak…*s* .
Då väninnan kom för att hämta mig en stund senare för en välbehövlig promenad påpekade hon uppmuntrande att det ju faktiskt skapade bra utrymme för den goda toppingen, och det hade hon ju rätt i.

Nu har fredagen gått mot eftermiddag. Och med en lång, uppfriskande promenad i benen, en kopp kaffe med nybakade tvättsvampar och mina inneskor återerövrade från katten så känns det rätt gott att det är fredag.

om rökt lax och åskoväder...

"Rökt vitlökslax...", sa maken och fick något drömskt i blicken. Vi hade just avslutat vår trettondagssupé med ungsbakad lax med vitlöksgratinerade räkor. Och något i den här kombinationen hade väckt associationer och tankarna vandrade till den sommaren för kanske tolv - tretton år sedan då vi som nyblivna husvagnsägare begett oss ner till Kivik för att provbo vårt rullande sommarhus under midsommarhelgen. Vi hade gått en lång runda. Från campingen, genom Kivik och vidare ut på Stenshuvud. Vädret, som varit varmt och soligt då vi gav oss av övergick till att med all önskvärd tydlighet meddela att nu var ett åskväder i antågande. Vi var väl halvvägs tillbaks då ovädret brakade loss. I hällregn, med vatten upp till knäna, sprang vi längs med vägen och nådde in till Kivik där vi sökte skydd inne på Buhres Fiskrökeri. Förmodligen hade vi haft planer på att grilla på kvällen men det kändes inte längre så aktuellt. Istället passade vi på att undersöka utbudet i den lilla butiken... som det var på den tiden. Två rökta makrillar med olika kryddningar och så bestämde vi oss för att testa deras rökta vitlökslax. Det värsta regnet hade avtagit då vi bestämde oss för att avverka sista sträckan upp till husvagnen.

Som campingamatörer lär man sig en del saker "the hard way"...och vi lärde oss den här gången, vår första, att det är inte bara lämpligt, utan dessutom väldigt viktigt, att alltid se till att takluckan är stängd då man ger sig av... Även om det är strålande solsken...*s*.

Efter att ha länspumpat vårt lilla krypin dukade vi fram våra fiskar, bröt lite bröd och slog upp ett glas vin...en festmåltid, nästan lite biblisk... Och den där vitlökslaxen...hm...jag vet inte om det berodde på sammanhanget, men få saker har därefter kunnat överträffa den...*s*...men deras vanliga rökta lax är ju inte dum heller....och deras rökta räkor...mm....

Jag har fortsatt återkomma till Buhres med strävsam regelbundenhet och följde med stort intresse via hemsidan och nyhetsbrev, deras återuppbyggnad efter branden som hotat att ödelägga hela verksamheten... Och förundrades och gladdes åt att få se att även om elden förvandlade den fysiska byggnaden till aska... så var det ur just denna aska som verksamhetens innersta väsen åter kunde resa sig. Till stor glädje för oss entusiaster som lämnat en del av oss själva där...så att vi ska hitta dit igen...*s*

om stugsittare och modifierade nyårslöften...

Julen och vintern hade tagit hårt på vårt ljusförråd så årets första utflykt fick gå till Älmhult och Ikea - det perfekta utflyktsmålet för en frusen stugsittare som jag *s*. En fika hemma hos dottern...och äntligen tillfälle att höra mer om hennes Egyptenresa...sedan var vi redo.
Det är märkligt. Jag hann in genom den snurrande dörren, gick upp för trappan och sedan hade jag en gul lånekasse i handen..?! Med 2 plädar i?!! Dotterns pojkvän hävdar bestämt att det är något betingat, det här med att handla på Ikea. Och jag är kanske böjd att hålla med. För då vi nådde fram till kassan hade jag, förutom ljus som ju var huvudsyftet med besöket, även inhandlat servetter, assietter, en tavelram, en duk, ett par gardiner, samt ovan nämnda plädar.

Men å andra sidan är det ju inga onödiga prylar. För samtidigt lät vi bli att köpa ny hylla till TV-rummet, köksluckor för "bra att ha"-bruk, och en matta. Det hade varit svårare att förklara...utifrån att dagens lilla shoppingrunda faktiskt innebar att jag bröt mitt nyårslöfte - att ha ett inköpsfritt år! Hoppsan. *s*

Men det höll ju i några dagar iallfall...Hm... om nu lördagen kan räknas... Dels är ju det mesta stängt eftersom det var nyårsdagen och dels var det ju så att det tog det lite tid för mig att ta mig upp. Och igår...nej, igår köpte jag ingenting! Ta mig tusan!

Jag tror att jag helt enkelt gör så att jag modifierar mitt nyårslöfte! Till att bli mer åt att "sträva efter att ha så många inköpsfria dagar detta året som är realistiskt, dvs utan att behöva avstå från möjligheter till roliga utflykter och trevligt sällskap!"