om att lyxa till en räkmacka...

En vecka kvar av semestern. En vecka som jag hade planer på att försöka använda till att göra absolut ingenting. Men i min värld verkar inte detta finnas...ännu... De flesta dagarna är redan inplanerade och uppbokade. Hur går det till? Och då har jag ändå sagt nej till minst en grej. Lite motvilligt dessutom. *s*.


Men bakom mig har jag dagar som det går att leva länge på. Mysiga sådana i Mölle. Med fika, vandring, middag, sol och hav. Det är något visst med platser som bara tycks kalla på en. Hjärtats längtan. Kärlek. Som om man krokar fast vid platser, personer, upplevelser som sedan för alltid finns i "livets väv". Och som för alltid är "hemma". Vi la av oss klockor och tillät oss istället att bara vara där. Så mycket som möjligt. Tillhöra. I stunden. Skapade inga minnen, utan mer en känsla av förnöjsamhet.

I Ramsvik, där vi vanligtvis brukar ta en kopp kaffe med en glass eller någon kaka, lyxade jag till en räkmacka genom att dricka ett glas Chablis. Och efter en mycket god supé på Grand Hotel gick vi runt och "shoppade" hus, både de som var till salu och andra som vi kunde tänka oss att köpa. Nej, inte köpa, bo i, menar jag. För ännu är ju Mölle blott platsen där jag bor i mina drömmar. Fast, nu är jag ju sån att jag aldrig släpper taget om mina drömmar.


Jag tror, eller vet, att plötsligt en dag så händer det. Och då vaknar jag med en vidunderlig utsikt ut över Öresund. Precis som den morgonen. Med strålande solsken.

om cliffhangers och paradis...

Halvvägs in i semestern och det är lika lång tid kvar av ledigheten som det har gått. So far har det varit en fantastisk sommar. Första intensiva veckan hann vi med både att fira makens 45-års dag med Exotisk (eller var det erotisk...*s*) planka, lite för mycket rosévin, och 2 dagars folkfest i byn (marknad). Vi hann också med att bli Sverigekända som den varmaste platsen i Sverige på x antal år...på riksnyheterna! Fräckt! (... i ärlighetens namn var det liiiite för varmt....men det får man nog säga lite tyst....)

Sedan fem dagar i Tyskland. 2,5 timmes bilfärd, 4 timmar på färjan och så hamnade vi i ett semesterparadis! Otroligt. Rügen, gissar jag, tillhörde forna DDR och tycks vara under uppbyggnad. Gamla ruckel stod sida vid sida med vitkalkade palats. Årliga minigolftureneringen slutade med en cliffhanger: Vi fick hoppa över ett hål på grund av köbildning och när vi sedan gått runt stod det lika mellan Mig och den regerande mästaren. Fortsättning följer. Vi motstod iallafall frestelsen att gå tillbaks på natten och spela den saknade banan. Hursomhelst, varmt som på rivieran, havet på andra sidan en brant kulle och ett väl utvecklat nät av cykelbanor gjorde att vi sedan vände hemmåt med välfyllda energiförråd och spår efter god tysk öl runt midjorna.

Nu går vi in i vecka 3 och har redan bokat en natt i Mölle - mitt paradis på jorden. En dos då och då rekommenderas...oavsett årstid. Hav, klippor, strand. Dramatisk natur och fridfull tystnad. Allt i ett.

Och att sedan förändringarnas vindar börjar susa i utkanten av min tillvaro känns egentligen bara spännande.

om lata sommardagar och kärlek...

Äntligen varmt! Och sommargult i gräset. Helt ok att göra något, eller att låta bli. Halvt medvetslösa katter har slängt sig i buskarna och kommer bara fram då och då för att bli lite klappade på magen innan de drar sig undan igen. En lagom avancerad lunch bestående av tunnbröd och en kall öl.

Igår körde vi en maratonomgång i Kubb. Laget skiftade spelare eftersom det drog ut på tiden och deltagarna hade andra åtaganden också. Till slut stod det "andra"laget som segrare. Grattis! Really. Väl spelat...*s*.

Efter en joggingrunda...ja, jag vet, helt galet...*s*...och lite tacos drog vi igång Krocket. Kvällen var ljummen.... och trots en fantastisk start hamnade jag två gånger på nästsista plats. En del skulle nog säga att jag kanske skulle ägna mig åt något annat en dag som den här. Men då myggorna gjorde sitt antåg gick vi in och spelade Uno. Nej, jag vann inte nu heller. Två omgångar, Två andraplatser. Kvällen avslutades med Plump. Jag satsade friskt och hade segervittring en bit in i spelet. Blev väl lite övermodig kan tänka och fick snällt lämna över segerpokalen. Det är då, efter en härlig dag med familjen, man konstaterar att det är inte att vinna som är viktigt. Det är att delta! Och umgås! Och som barnen sa: "Du har ju i alla fall tur i kärlek"...:-)

om de där alternativen...

Tänk om det var lätt att välja... så att man bara gjorde en beställning och så fick man den levererad till sin dörr. Och sen, utifrån det började fundera över vad man sen skulle vilja ha osv. Men så är det ju inte. Istället går man där och funderar över alternativ. Väger för och emot. Ser över konsekvenserna av att välja/göra A,B eller C. Och så bestämmer man sig (troligen utifrån mista motståndets lag) för ett utav alternativen. Men istället för leverans dyker genast nästa val upp. "Ok, du väljer B - vill du ha det så här eller så eller här?".
När min äldste son var omkring 3-4 år satt han och tittade i en leksakskatalog och pekade sig genom sidorna. "Jag vill ha den. Och den. och den". Hans förnuftiga mamma påpekade stillsamt och förnuftigt..*s*... "Ja, det är inte lätt att välja". Och fick till svar av sin kloke son: "Det är inte svårt. Jag väljer allt!".
Så härligt det skulle var att leva så. Att inte behöva välja bort det ena utan tillåta sig att välja allt.
Nu är det ju inte alla val som är ödesmättade och allvarliga. Ibland handlar det om att välja vad man ska ha till middag och då får ju knappast beslutet några större konsekvenser. Men ibland handlar det om stora val i livet. Och så finns det andra val däremellan. Hela skalan.
Så...sant är att om jag säger "jag vill bo vid havet!" så kommer genast speakerrösten i min inre "önskeshow" och säger: "ok, du väljer att bo vid havet...Väljer du Blekingekusten, Mölle eller Kivik?". "Aarrrghhh..."... Ja, inte vet jag...*s*...jag väljer allt.

om vindsröjning och Selvarossa...

Så är den då här....semestern. Och för en gångs skull stapplar jag inte in i den, helt slutkörd. Vi pratade om det på jobbet och ingen tyckte väl att mitt inlägg var oväntat då jag sa att: "det känns härligt att gå på semester då man längtat till den istället för bort från arbetet". Vad jag menar med det är att jag gillar mitt jobb, jag trivs med mina arbetskamrater och hm...jag tror till och med att jag skulle kunna säga att jag tycker om lokalerna jag vistas i. Så semester för mig är inte att slippa jobba, det är ett tillfälle att under några veckor helt och hållet styra över min tid. Sova tills jag vaknar (vilket handlar om en halvtimme längre kanske...*s*), äta då jag känner för det, och bara låta tankarna vandra och inte behöva fundera över om de är kloka, välformulerade och baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet.


Och då tankarna släpps fria kanske jag får grepp om sånt som snurrat och inte riktigt fått tid att gro. Som en vindsröjning på huvudkontoret. Men istället för bland damm och muslortar sittandes under äppelträdet med ett glas Selvarossa.




Det är så långt jag kommit i min semesterplanering, men så har det ju bara gått någon dag också.